Vila i frid älskade vän och min bättre hälft. Februari 2018
|
|
Tilltalsamn: Phoenix/Feni
Född: 15 Augusti 2006 Far: Cooper - Kinesisk nakenhund Mor: Livlina - Tax/dalmatin Uppf: Tina Hermanen Vikt: 21,7-23 kg (mellan 1½ - 11år) Mat: Barf, ibland färskfoder, rester. Kastrerad: Ja, sedan 8mån ålder |
Phoenix lilla dagbok
* 2006 - Livlinas vatten går när hennes matte försöker hjälpa mig att flytta till större. Men Phoenix med syskon föddes nästan en vecka efter det.
* 2006 - Phoenix blir avbokad, uppfödaren har problem med sjukdom. Han flyttar hit tills annat hem kan hittas eller lite som på prov.
* 2006 - Valpkurser i Uppsala och Västerås.
* 2006 - Phoenix följer med och rider med mig. Sitter fram på sadeln i min famn tills han är stor nog att springa bredvid.
* 06/07 - Får ny bästa vän och granne. Muffin.
* 2007 - Kastrerad
* 2008 - Började träna lite agility och motionssimma.
* 08/09 - Hundkurser. Tog hjälp av hundpsykologer för att försöka reda ut hans separationsångest. Utan framgång.
* 2008 - Övervägde att sälja Phoenix. Han mådde märkbart dåligt efter allt problem med hundvakten och annat. Slutade med att vi lämnade fast jobb och flyttade till annan ort. Försöka ge det en ny chans att fortsätta bo ihop.
* 08/09- Visste inte då att märgben var dåligt. Skadade lite av sin tandemalj när han tuggade.
* 2009 - Hundmassage kurs.
* 2011 - Hälsokontroll. Fullt frisk. Endast kommentar om lite emalj han saknar på två framtänder.
* 2011 - Hundkurs för att göra lite skoj med honom och få bukt på hans olydnad efter Thea kom hit.
* 2012 - Kontrollerade en knöl på sidan av halsen, bara svullen lymf.
* 2013 - Hälsokontroll. Blodprover och allt visade fullt frisk sund hund. Hade dock kvar sin svullna lymf på halsen och de hittade en svullen lymf på ena bakbenet. Samt gamla skadorna på två tänder där han saknar lite emalj. Inget de behöver göra något åt. Sa att det inte skulle skada om han gick ner 1 kg.
* 2014 - Aktiveringskurs på 4 tillfällen i Västerås. Mest för skoj
* 2015 - Hälsokontroll. Alla prover visade en frisk och kry vovve. Inga problem med vikten. Ende som konstaterades var gamla emalj skadorna. Men såg fortfarande för bra ut för att göras något åt.
* 2017 - Slutet på Augusti dök en knöl på bröstet upp. Växte långsamt först. Mot vintern växte den mycket fort. Första proverna visade inflammerad elakartad tumör. Operation ett par dagar efter. Kirurgen kom med mer info innan op. Var mer känsligt än först sagt. Var varning om att det kunde bli att han inte klarade sig igenom. Farligt öppna upp nära luftstrupen. Stor risk på att strupen gick hål och luft kom in fel väg så han skulle kvävas. Lyckades ta sig igenom operation
och läkning. Proverna på knölen som skickades in. Visade att det inte var en elak tumör. Utan en godartad tumör som satt på ett blodkärl, och som hade blivit inflammerat. Troligen ingen risk på spridning i kroppen. Dock risk på att det kommer åter vid samma ställe.
* 2018 - Verkade ha ont. In akut för nya prover. Blodprov, ultraljud mm. Kunde inte hitta vad det var. Kom till slut på att de kanske borde kolla urinen. Hade kraftig urinvägsinfektion. Nya mediciner. Började bli bättre men fick lite konstiga beteenden som att han vägrade gå åt ena hållet vid promenader. Kunde gnälla på att vilja gå ut, men väl ute ville han bara in. Tredje gången urin prover togs blev han friskförklarad. Men gnället på nätterna ökade ändå, samma med hans fix ide på att man inte kunde gå åt ena hållet ute. När det började bli väldigt tung av at inte fått sova på nån vecka. Så vände det härligt mot det bättre. Han sov lugn igen på natten i sängen. Ende skillnad var att han tillät mig hålla om honom under hela natten. Tidigare gillade han gosa sedan gå undan för att sova. Började små leka lite försiktigt med Thea igen. Ännu lite svår på var han ville gå sina promenader. Men han gick helt själv förutom att jag fortsatte ändå att bära honom i trappan som sista veckorna.
Kort efter dalade allt fort. Han blev snabbt sämre. Märkte det först med att han blev små ängslig och aptiten minskade. Under kvällen hade han även gått upp på vardagsrumsbordet. Kanske låg något kvar efter råttorna han ville ha. Kan va att han halkade ner och slog huvudet. Jätte stora tunga keramikskålen låg på golvet.
Tyvärr var han själv förvirrad. Gick lite vilse i lägenheten. Men inte längre ängslig. Tyvärr hade han troligen inte slagit i huvudet. Såg det med en gång att han troligen fått en stroke. Ena ögat såg något större ut än det andra under ett par timmar på kvällen, innan det gick tillbaka. Lutade även en aning på huvudet som också gick tillbaka. Troligen det han varit nervös över innan, känt att det var något på g som hundar kan känna långt före oss. Men intalade mig att det inte var något värre och försökte ha lite is i magen ifall om han skulle bli bättre. Efter allt han varit med om sista tiden. Ändå få en chans.
Tyvärr var det som jag befarade. Dagen efter gick han vilse mellan frysboxen och elementet här hemma. Han verkade inte komma på hur han skulle backa därifrån och bara lagt sig ner. När jag hittade och fick loss honom var han extremt överhettad av värmen från elementet.
Lade honom på en kall handduk och öppnade andra frysen. Kylde ner tassar och försökte få i honom vätska som han drack själv. Tog tempen. Mer varm än en hund borde klara att vara. Klarade inte av att köra in honom där och då. Även om jag visste att jag inte ville utsätta honom för ev mer prover o mediciner. Något jag hade bestämt mig rätt länge om han blev sämre, att han skulle få slippa. Så var det otroligt svårt att släppa taget med en gång.
Var även vårt att hitta personal att ta mitt pass den dagen. Phoenix fick följa med till jobbet. Kompis körde oss dit och annan kompis körde oss hem.
Blev den längsta och jobbigaste natten. Klippte av lite hårtussar att spara, tog hans tass avtryck. Tog sista promenaden med honom och Thea. Det gick hyffsat. Han orkade en kort bit. Och gosade med honom tills morgonen. Han fick äta precis det han ville ha. Vet inte ens hur mycket jag tog fram av saker han gillade. Blev inte så mycket som han varken orkade eller ville ha.
Första ting när veterinären öppnade så ringde jag att beställa tid. Fanns en tidigt på morgonen men valde den på eftermiddagen. Kände jag och feni borde nog sova en liten stund. Piss tråkigt väder ute. Snöblaskigt regn.
Somnade med feni i famnen en sista gång. När klockan ringde samma morgon var han ännu sämre. Återigen förvirrad, men även nu hade han svårt att ens stå upp.
Så beslutet att åka in en sista gång till veterinären kändes helt rätt även om det var så tungt. Bar feni ner för trappan som vanligt. Han körde en rätt bra men vinglig lyktstolpe missande kiss. Det typiska han lyckats med hela livet. Nosar massor för att ändå kissa ett par cm ifrån stolpen.
Tror han kände på sig att det var något på gång där. han vägrade gå framåt. Fick bära honom till bilen och in till veterinären. Nära vän Stefan körde oss till veterinären. En person feni även gillade massor.
Lite udda grej. Det var pissväder. Varit ett tag. Man trodde knappt det skulle bli vår. Men där när vi kom till veterinären och fram tills ett par minuter efter fenis hjärta slutat slå. Så sken solen för fullt. Sedan började det regna när vi åkte hem.
Men han hade krut i sig den där gubben. Ända in till slutet. Trots att han var trött i kroppen och inte riktigt orkade gå själv. Så vägrade han att ligga ner. När han väl låg ner och hade fått sömn medlet. Så kämpade han på att försöka ställa sig. Han ville inte helt ge upp ändå.
Låg kvar, men med sista orken höll han upp huvudet, viftade lite mindre på svans spetsen. Som han brukade göra, hans lilla söta grej att inte alltid vifta på hela svansen bara svans spetsen.
När sömnmedlet äntligen började verka och han inte längre klarade att pressa upp huvudet. Så var det en av få gånger jag sett hans öra stå rakt upp. Vet inte om det var av ren flax att örat pekade rakt upp på hans annars liggande öron. Men det var en av de sista bilderna jag og på han i livet.
Sedan drog han två djupa suckar och somnade in för gott med ögonen öppna. Kändes helt overkligt. Fortfarande varm men bara ett tomt skal.
Tyvärr då det inte blev en ordentligt promenad innan. Så tömde sig magen på plats. Fullt normal grej. Veterinärerna på plats sa att de skulle ta det. Men det var sista saken jag gjorde för min älskade gubbe.
Han var lite fin i kanten. Så de måste ha trott jag var knäpp som stod och torkade honom så ren jag kunde. Innan man togs sitt sista farväl och smet ut bakvägen för att slippa folk. Bara komma fort till bilen.
Något som inte hör till egentligen. Men Thea slutade ligga på den sidan sängen som feni sovit sista tiden i livet. Annars har thea sovit överallt. Men inte ens när jag försökte kunde hon sova på den sidan. Däremot natten efter jag hämtat fenis urna. Så sov Thea på hans sida av sängen. Sedan började hon även gå med på att sova på hans bia bädd. Lite kuslig grej, eller bara ren slump.
Kommer för alltid va tacksam över den tid jag fick dela med Phoenix. Han gjorde mitt liv värt att leva. Han var min bättre hälft och med i allt jag gjorde. Så smart och lärde sig saker så fort. Redan som unghund var han mer som en gammal gubbe. Lyhörd på allt. Men även en små jobbig buse med många hyss ända till slutet.
Stor del tack vare honom som jag orkade mig igenom tuffa perioder där jag var på vippen till självmord. Djuren är en stor del av mitt liv och jag vet inte hur jag hade klarat mig utan dom.
Tack vare feni så fick jag även äntligen ett par seriösa vänner man har för livet. Kunde stabilisera mina problem med ADHD:n och blev mer stabil i mig själv efter en väldigt tuff början i livet. Började äntligen växa som person och våga mer.
Hade alltid feni att stötta mig när jag var rädd, osäker, ledsen, ensam, hemska mardrömmar. Stor del tack vare honom som jag är den personen jag är idag. Han är nog en av de få som har gjort mest intryck i mitt liv och lämnat stora spår.
Kommer för evigt sakna honom. Jag sörjer honom ännu ofta. Och hade svårt skriva ner denna texten som äntligen slutskrevs 4 augusti 2018. Sitter och gråter som ett barn just nu. Ändå klarat mig från att bryta ihop helt.
Varje liten kropp som tar sitt sista andetag sätter spår. De är så mycket mer än bara husdjur. De blir ens familj, vänn. Några lever kort och intensivt. Andra är med oss under lång tid. Feni var med lång tid men hela tiden intensivt. Var alltid något med honom. Han tog stor plats. Och tomrummet han lämnade är stort. Men jag känner mig stolt, hedrad och glad att just han blev avbokad av kullen. Att det var just han som kom in i mitt liv.
* 2006 - Livlinas vatten går när hennes matte försöker hjälpa mig att flytta till större. Men Phoenix med syskon föddes nästan en vecka efter det.
* 2006 - Phoenix blir avbokad, uppfödaren har problem med sjukdom. Han flyttar hit tills annat hem kan hittas eller lite som på prov.
* 2006 - Valpkurser i Uppsala och Västerås.
* 2006 - Phoenix följer med och rider med mig. Sitter fram på sadeln i min famn tills han är stor nog att springa bredvid.
* 06/07 - Får ny bästa vän och granne. Muffin.
* 2007 - Kastrerad
* 2008 - Började träna lite agility och motionssimma.
* 08/09 - Hundkurser. Tog hjälp av hundpsykologer för att försöka reda ut hans separationsångest. Utan framgång.
* 2008 - Övervägde att sälja Phoenix. Han mådde märkbart dåligt efter allt problem med hundvakten och annat. Slutade med att vi lämnade fast jobb och flyttade till annan ort. Försöka ge det en ny chans att fortsätta bo ihop.
* 08/09- Visste inte då att märgben var dåligt. Skadade lite av sin tandemalj när han tuggade.
* 2009 - Hundmassage kurs.
* 2011 - Hälsokontroll. Fullt frisk. Endast kommentar om lite emalj han saknar på två framtänder.
* 2011 - Hundkurs för att göra lite skoj med honom och få bukt på hans olydnad efter Thea kom hit.
* 2012 - Kontrollerade en knöl på sidan av halsen, bara svullen lymf.
* 2013 - Hälsokontroll. Blodprover och allt visade fullt frisk sund hund. Hade dock kvar sin svullna lymf på halsen och de hittade en svullen lymf på ena bakbenet. Samt gamla skadorna på två tänder där han saknar lite emalj. Inget de behöver göra något åt. Sa att det inte skulle skada om han gick ner 1 kg.
* 2014 - Aktiveringskurs på 4 tillfällen i Västerås. Mest för skoj
* 2015 - Hälsokontroll. Alla prover visade en frisk och kry vovve. Inga problem med vikten. Ende som konstaterades var gamla emalj skadorna. Men såg fortfarande för bra ut för att göras något åt.
* 2017 - Slutet på Augusti dök en knöl på bröstet upp. Växte långsamt först. Mot vintern växte den mycket fort. Första proverna visade inflammerad elakartad tumör. Operation ett par dagar efter. Kirurgen kom med mer info innan op. Var mer känsligt än först sagt. Var varning om att det kunde bli att han inte klarade sig igenom. Farligt öppna upp nära luftstrupen. Stor risk på att strupen gick hål och luft kom in fel väg så han skulle kvävas. Lyckades ta sig igenom operation
och läkning. Proverna på knölen som skickades in. Visade att det inte var en elak tumör. Utan en godartad tumör som satt på ett blodkärl, och som hade blivit inflammerat. Troligen ingen risk på spridning i kroppen. Dock risk på att det kommer åter vid samma ställe.
* 2018 - Verkade ha ont. In akut för nya prover. Blodprov, ultraljud mm. Kunde inte hitta vad det var. Kom till slut på att de kanske borde kolla urinen. Hade kraftig urinvägsinfektion. Nya mediciner. Började bli bättre men fick lite konstiga beteenden som att han vägrade gå åt ena hållet vid promenader. Kunde gnälla på att vilja gå ut, men väl ute ville han bara in. Tredje gången urin prover togs blev han friskförklarad. Men gnället på nätterna ökade ändå, samma med hans fix ide på att man inte kunde gå åt ena hållet ute. När det började bli väldigt tung av at inte fått sova på nån vecka. Så vände det härligt mot det bättre. Han sov lugn igen på natten i sängen. Ende skillnad var att han tillät mig hålla om honom under hela natten. Tidigare gillade han gosa sedan gå undan för att sova. Började små leka lite försiktigt med Thea igen. Ännu lite svår på var han ville gå sina promenader. Men han gick helt själv förutom att jag fortsatte ändå att bära honom i trappan som sista veckorna.
Kort efter dalade allt fort. Han blev snabbt sämre. Märkte det först med att han blev små ängslig och aptiten minskade. Under kvällen hade han även gått upp på vardagsrumsbordet. Kanske låg något kvar efter råttorna han ville ha. Kan va att han halkade ner och slog huvudet. Jätte stora tunga keramikskålen låg på golvet.
Tyvärr var han själv förvirrad. Gick lite vilse i lägenheten. Men inte längre ängslig. Tyvärr hade han troligen inte slagit i huvudet. Såg det med en gång att han troligen fått en stroke. Ena ögat såg något större ut än det andra under ett par timmar på kvällen, innan det gick tillbaka. Lutade även en aning på huvudet som också gick tillbaka. Troligen det han varit nervös över innan, känt att det var något på g som hundar kan känna långt före oss. Men intalade mig att det inte var något värre och försökte ha lite is i magen ifall om han skulle bli bättre. Efter allt han varit med om sista tiden. Ändå få en chans.
Tyvärr var det som jag befarade. Dagen efter gick han vilse mellan frysboxen och elementet här hemma. Han verkade inte komma på hur han skulle backa därifrån och bara lagt sig ner. När jag hittade och fick loss honom var han extremt överhettad av värmen från elementet.
Lade honom på en kall handduk och öppnade andra frysen. Kylde ner tassar och försökte få i honom vätska som han drack själv. Tog tempen. Mer varm än en hund borde klara att vara. Klarade inte av att köra in honom där och då. Även om jag visste att jag inte ville utsätta honom för ev mer prover o mediciner. Något jag hade bestämt mig rätt länge om han blev sämre, att han skulle få slippa. Så var det otroligt svårt att släppa taget med en gång.
Var även vårt att hitta personal att ta mitt pass den dagen. Phoenix fick följa med till jobbet. Kompis körde oss dit och annan kompis körde oss hem.
Blev den längsta och jobbigaste natten. Klippte av lite hårtussar att spara, tog hans tass avtryck. Tog sista promenaden med honom och Thea. Det gick hyffsat. Han orkade en kort bit. Och gosade med honom tills morgonen. Han fick äta precis det han ville ha. Vet inte ens hur mycket jag tog fram av saker han gillade. Blev inte så mycket som han varken orkade eller ville ha.
Första ting när veterinären öppnade så ringde jag att beställa tid. Fanns en tidigt på morgonen men valde den på eftermiddagen. Kände jag och feni borde nog sova en liten stund. Piss tråkigt väder ute. Snöblaskigt regn.
Somnade med feni i famnen en sista gång. När klockan ringde samma morgon var han ännu sämre. Återigen förvirrad, men även nu hade han svårt att ens stå upp.
Så beslutet att åka in en sista gång till veterinären kändes helt rätt även om det var så tungt. Bar feni ner för trappan som vanligt. Han körde en rätt bra men vinglig lyktstolpe missande kiss. Det typiska han lyckats med hela livet. Nosar massor för att ändå kissa ett par cm ifrån stolpen.
Tror han kände på sig att det var något på gång där. han vägrade gå framåt. Fick bära honom till bilen och in till veterinären. Nära vän Stefan körde oss till veterinären. En person feni även gillade massor.
Lite udda grej. Det var pissväder. Varit ett tag. Man trodde knappt det skulle bli vår. Men där när vi kom till veterinären och fram tills ett par minuter efter fenis hjärta slutat slå. Så sken solen för fullt. Sedan började det regna när vi åkte hem.
Men han hade krut i sig den där gubben. Ända in till slutet. Trots att han var trött i kroppen och inte riktigt orkade gå själv. Så vägrade han att ligga ner. När han väl låg ner och hade fått sömn medlet. Så kämpade han på att försöka ställa sig. Han ville inte helt ge upp ändå.
Låg kvar, men med sista orken höll han upp huvudet, viftade lite mindre på svans spetsen. Som han brukade göra, hans lilla söta grej att inte alltid vifta på hela svansen bara svans spetsen.
När sömnmedlet äntligen började verka och han inte längre klarade att pressa upp huvudet. Så var det en av få gånger jag sett hans öra stå rakt upp. Vet inte om det var av ren flax att örat pekade rakt upp på hans annars liggande öron. Men det var en av de sista bilderna jag og på han i livet.
Sedan drog han två djupa suckar och somnade in för gott med ögonen öppna. Kändes helt overkligt. Fortfarande varm men bara ett tomt skal.
Tyvärr då det inte blev en ordentligt promenad innan. Så tömde sig magen på plats. Fullt normal grej. Veterinärerna på plats sa att de skulle ta det. Men det var sista saken jag gjorde för min älskade gubbe.
Han var lite fin i kanten. Så de måste ha trott jag var knäpp som stod och torkade honom så ren jag kunde. Innan man togs sitt sista farväl och smet ut bakvägen för att slippa folk. Bara komma fort till bilen.
Något som inte hör till egentligen. Men Thea slutade ligga på den sidan sängen som feni sovit sista tiden i livet. Annars har thea sovit överallt. Men inte ens när jag försökte kunde hon sova på den sidan. Däremot natten efter jag hämtat fenis urna. Så sov Thea på hans sida av sängen. Sedan började hon även gå med på att sova på hans bia bädd. Lite kuslig grej, eller bara ren slump.
Kommer för alltid va tacksam över den tid jag fick dela med Phoenix. Han gjorde mitt liv värt att leva. Han var min bättre hälft och med i allt jag gjorde. Så smart och lärde sig saker så fort. Redan som unghund var han mer som en gammal gubbe. Lyhörd på allt. Men även en små jobbig buse med många hyss ända till slutet.
Stor del tack vare honom som jag orkade mig igenom tuffa perioder där jag var på vippen till självmord. Djuren är en stor del av mitt liv och jag vet inte hur jag hade klarat mig utan dom.
Tack vare feni så fick jag även äntligen ett par seriösa vänner man har för livet. Kunde stabilisera mina problem med ADHD:n och blev mer stabil i mig själv efter en väldigt tuff början i livet. Började äntligen växa som person och våga mer.
Hade alltid feni att stötta mig när jag var rädd, osäker, ledsen, ensam, hemska mardrömmar. Stor del tack vare honom som jag är den personen jag är idag. Han är nog en av de få som har gjort mest intryck i mitt liv och lämnat stora spår.
Kommer för evigt sakna honom. Jag sörjer honom ännu ofta. Och hade svårt skriva ner denna texten som äntligen slutskrevs 4 augusti 2018. Sitter och gråter som ett barn just nu. Ändå klarat mig från att bryta ihop helt.
Varje liten kropp som tar sitt sista andetag sätter spår. De är så mycket mer än bara husdjur. De blir ens familj, vänn. Några lever kort och intensivt. Andra är med oss under lång tid. Feni var med lång tid men hela tiden intensivt. Var alltid något med honom. Han tog stor plats. Och tomrummet han lämnade är stort. Men jag känner mig stolt, hedrad och glad att just han blev avbokad av kullen. Att det var just han som kom in i mitt liv.
Ibland blir det inte som planerat. En kompis fick tjuvparning på sin tik under dennes första löp. Hon var då rätt dålig med sin narkolepsi och hotade om att avliva de valpar som blev avbokade. Vattnet på Livlina gick när de hjälpte mig flytta till större bostad i Stockholm. Jobbade just då heltid och var borta 10 timmar om dagen. Suget på hund fanns efter efter senaste jourhunden. Men valde att inte ställa mig på kö av en valp.
Jag var där ofta och kikade på valparna. Just de två vita med några små fläckar på huvudet och ena hade fläck på röven. Var de två som jag verkligen fastnade på. Ena vita var från första mötet riktigt slickig på mig.
Jag hade både de två vita valparna inne på var sin sida i min jacka när vi gick ut. De var så pytte små och söta.
Tiden gick och det lutade mot leverans av valparna. Varav två blir avbokade. En kines lik tik(lava) och den via slickepotten(livgarde). Var inte så svårt att bestämma mig fort på att jag ville ha honom.
Tina lade fram att jag verkligen inte var rätt ägare för hund och att det krävs stor uppoffring i livet med hund. Blev rätt kort fundering innan det bestämdes att Livgarde fick flytta hem till mig.
Köptes massa saker och letades flera hundvakter i området. Allt var klar och fixat, Livgarde hämtades i Västerås där han är född. När jag kom dit och möttes upp av Tina på stationen så rusade Livgarde runt och lekte med en pappersmugg. En glad och busig grabb.
Då Livgarde inte passade mig under den tiden så blev det namnet Phoenix istället. Valpen påminde mycket om boxern Emil jag växt upp med som betydd en extremt stor del av min barndom och var ett stort stöd när det var som tuffast. Valpen uppvisade redan från start samma psyke och fick därav namnet Phoenix.
Jag vet att han inte var släkt eller i närheten av Emil, men ändå kändes det lite som de två hörde ihop. Så namnet Phoenix kom till av att åter igen ha den otroliga tur att få dela mitt hem med en sådan speciell vis hund. Var lite som att få tillbaka den trygga känslan av att alltid ha någon vid sin sida som man kände när man var barn och alltid villkorligt älskad av boxern.
Dock var det inte en blomsteräng med en hund som verkat ärva både taxens envishet, som dalmatinens uthållighet, utan även kinesens speciella sätt.
Ett par gånger var det på vippen att han flög ut på annons.
Men efter mycket svordomar och tårar så dök det fram av en slump på var stora problemen satt. Phoenix fick total panik att lämna mig ur sikte. Gjorde det hela otroligt svårt med hundvakter som bara lämna hos vänner han känt länge. Tok dreggel och försökte rymma efter mig. Hade turen att känna flera på Haninge zoo. Fick lämna honom där när jag handlade. Men han lyckades en gång låsa upp en toalett som Melanie hade låst utifrån och komma springande efter mig ändå.
Att aldrig våga åka iväg, ha kul och umgås med vänner eller bara göra nått utan hund. Kan tära mycket på ens psyke. Sedan kom det att han aldrig verkade bli rumsren, också något som skar sig lite mellan oss.
Jag anlitade hundpsykologer och gick på kurser, men ingen kunde ge mig den hjälp som behövdes för att kunna lugna Phoenix:
Så dök sanningen upp rakt framför ögonen på mig. Min dåvarande inneboende Pelle, var hemma och pluggade för tentan. Efter veckans slut så frågade han mig på om jag verkligen hade hundvakt.
Där har jag suttit och betalat hundrastare för 2 promenader om dagen under väldigt lång tid. Men hundvakten i sig har total skitit i att komma. Inte undra på att Phonix psyke var så instabilt och han fick så lätt panik när jag inte var inom synhåll.
Sedan kom nästa slag som förstärkte hans problem när vi väl börjat jobba bort dom. Jag skulle jobba en nyår på dagen. Ber min dåvarande inneboende Viktor att se efter phoenix när jag jobbade. Och inte lämna han ensam för att han då får panik och har sönder saker. Utan han skulle ringa mig om han behövde åka iväg.
Jag kommer hem och hittar min hund inlåst i hundburen. Totalt panik rädd. Inlåst på trångt utrymme och det smäller utanför i Jordbro. Han hade skurit sig i läppen och blödde en del, hade även av paniken skitit ned hela sig själv. Så det såg verkligen hemskt ut.
Det kunde helt enkelt inte fortsätta med att ha hundvakt och lita på andra. Phoenix var bara unghund men redan förstörd pga idioter.
Viktor fick två anmälningar om vanvård. Utöver klantigheten med min hund så lämnade han även sina tamråttor utan strö, vatten eller mat innan han drog på semester. Hoppades bara att hitta en djurvakt som kunde ta hand om råttorna och katterna. Jag gav då ett ultimatum att ge över de flesta råttor till mig om han inte kunde sköta dom. Vilket han gjorde och behöll några. Men vid kontrollen tror jag de blev omhändertagna, samma så ena katten som var riktigt sjuk och fick avlivas.
Hann knappt gå en månad efter det nyåret innan jag slog slag i saken. Sade upp mig från fastasntällning hos Scandic hotells jag haft ett par år och sade hej då till Stockholm. Letade upp första, fräscha, avslappnade bostaden och köpte den. Sedan kollade jag upp var den låg och tyvärr hamnade jag i Virsbo utanför västerås med 5km att gå till tåget.
Efter nån månad tog jag emot två storpudel valpar på jourhem. De två gav stor hjälp och Phoenix mognade mycket. Valde då att börja leta jobb igen och hittade ett perfekt där hunden fick vara med och där är vi ännu är kvar i dag efter 5 år. Bätter kan jag inte ge min fina vovve, men vissa dagar känns det inte alltid tillräckligt.
Hade jag kunnat ge honom allt han pekade på hade han fått det <3
Jag var där ofta och kikade på valparna. Just de två vita med några små fläckar på huvudet och ena hade fläck på röven. Var de två som jag verkligen fastnade på. Ena vita var från första mötet riktigt slickig på mig.
Jag hade både de två vita valparna inne på var sin sida i min jacka när vi gick ut. De var så pytte små och söta.
Tiden gick och det lutade mot leverans av valparna. Varav två blir avbokade. En kines lik tik(lava) och den via slickepotten(livgarde). Var inte så svårt att bestämma mig fort på att jag ville ha honom.
Tina lade fram att jag verkligen inte var rätt ägare för hund och att det krävs stor uppoffring i livet med hund. Blev rätt kort fundering innan det bestämdes att Livgarde fick flytta hem till mig.
Köptes massa saker och letades flera hundvakter i området. Allt var klar och fixat, Livgarde hämtades i Västerås där han är född. När jag kom dit och möttes upp av Tina på stationen så rusade Livgarde runt och lekte med en pappersmugg. En glad och busig grabb.
Då Livgarde inte passade mig under den tiden så blev det namnet Phoenix istället. Valpen påminde mycket om boxern Emil jag växt upp med som betydd en extremt stor del av min barndom och var ett stort stöd när det var som tuffast. Valpen uppvisade redan från start samma psyke och fick därav namnet Phoenix.
Jag vet att han inte var släkt eller i närheten av Emil, men ändå kändes det lite som de två hörde ihop. Så namnet Phoenix kom till av att åter igen ha den otroliga tur att få dela mitt hem med en sådan speciell vis hund. Var lite som att få tillbaka den trygga känslan av att alltid ha någon vid sin sida som man kände när man var barn och alltid villkorligt älskad av boxern.
Dock var det inte en blomsteräng med en hund som verkat ärva både taxens envishet, som dalmatinens uthållighet, utan även kinesens speciella sätt.
Ett par gånger var det på vippen att han flög ut på annons.
Men efter mycket svordomar och tårar så dök det fram av en slump på var stora problemen satt. Phoenix fick total panik att lämna mig ur sikte. Gjorde det hela otroligt svårt med hundvakter som bara lämna hos vänner han känt länge. Tok dreggel och försökte rymma efter mig. Hade turen att känna flera på Haninge zoo. Fick lämna honom där när jag handlade. Men han lyckades en gång låsa upp en toalett som Melanie hade låst utifrån och komma springande efter mig ändå.
Att aldrig våga åka iväg, ha kul och umgås med vänner eller bara göra nått utan hund. Kan tära mycket på ens psyke. Sedan kom det att han aldrig verkade bli rumsren, också något som skar sig lite mellan oss.
Jag anlitade hundpsykologer och gick på kurser, men ingen kunde ge mig den hjälp som behövdes för att kunna lugna Phoenix:
Så dök sanningen upp rakt framför ögonen på mig. Min dåvarande inneboende Pelle, var hemma och pluggade för tentan. Efter veckans slut så frågade han mig på om jag verkligen hade hundvakt.
Där har jag suttit och betalat hundrastare för 2 promenader om dagen under väldigt lång tid. Men hundvakten i sig har total skitit i att komma. Inte undra på att Phonix psyke var så instabilt och han fick så lätt panik när jag inte var inom synhåll.
Sedan kom nästa slag som förstärkte hans problem när vi väl börjat jobba bort dom. Jag skulle jobba en nyår på dagen. Ber min dåvarande inneboende Viktor att se efter phoenix när jag jobbade. Och inte lämna han ensam för att han då får panik och har sönder saker. Utan han skulle ringa mig om han behövde åka iväg.
Jag kommer hem och hittar min hund inlåst i hundburen. Totalt panik rädd. Inlåst på trångt utrymme och det smäller utanför i Jordbro. Han hade skurit sig i läppen och blödde en del, hade även av paniken skitit ned hela sig själv. Så det såg verkligen hemskt ut.
Det kunde helt enkelt inte fortsätta med att ha hundvakt och lita på andra. Phoenix var bara unghund men redan förstörd pga idioter.
Viktor fick två anmälningar om vanvård. Utöver klantigheten med min hund så lämnade han även sina tamråttor utan strö, vatten eller mat innan han drog på semester. Hoppades bara att hitta en djurvakt som kunde ta hand om råttorna och katterna. Jag gav då ett ultimatum att ge över de flesta råttor till mig om han inte kunde sköta dom. Vilket han gjorde och behöll några. Men vid kontrollen tror jag de blev omhändertagna, samma så ena katten som var riktigt sjuk och fick avlivas.
Hann knappt gå en månad efter det nyåret innan jag slog slag i saken. Sade upp mig från fastasntällning hos Scandic hotells jag haft ett par år och sade hej då till Stockholm. Letade upp första, fräscha, avslappnade bostaden och köpte den. Sedan kollade jag upp var den låg och tyvärr hamnade jag i Virsbo utanför västerås med 5km att gå till tåget.
Efter nån månad tog jag emot två storpudel valpar på jourhem. De två gav stor hjälp och Phoenix mognade mycket. Valde då att börja leta jobb igen och hittade ett perfekt där hunden fick vara med och där är vi ännu är kvar i dag efter 5 år. Bätter kan jag inte ge min fina vovve, men vissa dagar känns det inte alltid tillräckligt.
Hade jag kunnat ge honom allt han pekade på hade han fått det <3
