Natalen har många olika namn som används. När jag först lärde känna den arten runt 2005 så kallades dom nataler/natalmöss. Det latinska namnet har ändrats lite fram och tillbaka. Gått dels under Praomys natalensis och Mastomys natalensis. Och hittas i dag under Svenska namnen som natalmöss, natalråttor, natalpälsråttor, Afrikansk mjukpälsråtta, Jag vet inte om natalmus är rätt namn att använda i dag. Men det ordet jag tycker passar bäst på dom. ​
Del av namnet kommer från det område i Afrika där de hittas i det vilda. Platsen heter Natal och har gett grunden för Natalmusens namn.
Nataler är flockdjur och trivs bäst när de är fler än 2. Jämfört mot andra smådjur så är nataler oftast väldigt sociala mot varandra och enklare sätta ihop okända djur än inom många andra arter. Rätt låg aggressivitet mot varandra. ​ Men även mot sin ägare. De skyddar inte bur och sina ungar på samma sätt som andra djur. Även om de inte är hanterbara brukar det inte va svårt att klappa dom. 
De är mer åt nattaktiva hållet. Buren bör inte ha för brett galler, glipor eller andra hål de kan hitta och ta sig igenom. Rätt rörliga/aktiva djur, kan hoppa relativt högt och duktiga på att hitta lösningar. Dunaburar och akvarium var förr väldigt populärt för nataler. Verkar ännu vara det samma. 
Ännu inte så måna färger och teckningar på nataler som det kan ses hos andra arter. De färger som verkar vara aktuella just nu är Agouti, Cinnamon, White med svarta ögon. Och Argente, lilac med röda ögon. 
Teckningarna self, badger, spot, pied. Pälstyperna standar och len (smoth/soft)
​Arten sägs leva runt 3-5 år och ha en normal vikt mellan 40-80 gram. Men det varierar mycket på vilken källa man läser. Inte ovanligt att de ligger runt 70-100 gram. 
Mest kända med arten är att luktar knappt alls när man jämför den med andra smådjur som råttor, möss och liknande. ​
Nataler behöver hanteras från tidig ålder och rätt mycket för att va hanterbara. Väljer man uppfödare/grossist som inte hanterar sina nataler så mycket. Får man jobba mycket mer och ofta under lång tid innan man har några som är lätt hanterade. 
Däremot uppfödare som hanterar sina en hel del från början. Brukar ge stor skillnad. Ofta lätthanterade med en gång. Och som alla djur blir de mer hanterliga och goa ju mer man hanterar dom. Svårhanterade och lätt skrämda nataler är inte lätt att hålla fast i handen. Då brukar man alltid bli biten. för att ta upp sådana är det enklast att köra kupade händer och ta upp under ifrån. Akta hålla fast tills de börjar vänja sig att hanteras. 
I matväg skall nataler alltid ha torrfoder framme. I det vilda lever de mest på gräs, säd och viss del animaliskt, mestadels insekter. 
I fångenskap brukar man ofta ge ett foder med mycket spannmål, lite fröer som inte är för feta, torkade insekter typ mjölmask. Lite som hos vanliga möss. Men nataler gillar även att få lite vanlig mat.  Frukt, grönsaker, kokt ris/potatis, färska insekter, Kokt ägg och liknande. 
Stor favorit verkar va grönsaker, frukt, hirskolvar, hö och hårt bröd. 
Man får testa sig fram lite på vad ens egna har för favoriter. Här har det visat sig gå åt en del morot, äppel, broccoli och torkad räkmix.